Hur son helst, vi tog det lugnt. Fikade lite och pysslade. Skritta fram en runda i ute innan hon tog några varv på banan. Bör tillägga att Andy inte har ridit Orlandia sedan jag köpte henne och hade henne i Söderköping till att börja med. 

Och redan i skritten kunde hon bekräfta min känsla med, som en ny häst. En vanlig häst, hur glad man nu kan bli för det. Men det är jag verkligen, för det där motståndet hon haft i kroppen är fan psykiskt påfrestande för längst inne i mig själv har jag alltid känt att det är något fel på henne. Nu hoppas jag att vi kan få fortsätt på denna linje och att hon får behålla sin livsgnista som jag tycker hon har börja fått nu. 

Andy värmde upp några varv i skritt först, tränade på att hon ska gå undan för ytter och runda för inner. Blev skitfin i slutet i traven. Hon är ju som sagt inte riden länge så finns 1000 saker jag önskar mer av henne men just nu räcker detta väldigt långt för oss! Längtar tills vi är mer igång, denna vecka ska jag lägga in ännu lite mer trav och varva med promenader så hon inte rids varje dag.