Veterinärbesök 18/9

... känslan när jag skriver det här. 💕 Kom ihåg den Julia! 😏


Inte ofta jag brukar vara glad när jag åker från veterinären men idag är bara en helt fantastisk dag. Den har verkligen varit amazing från att jag vaknade imorse och hela vägen sedan dess! 
Bästa är att den inte ens är slut än 😍

Vad har hänt då? Jo Mozart vår lilla gamling behövde kolla tänderna. 27 bast tror jag han är nu faktiskt! I varje fall så checkade vi honom nu i våras och fick då beordrat att hålla koll eftersom han börjar bli till åren och då det kan gå fort neråt när det väl händer. När vi stallade in hästarna nu efter sommaren märkte vi att han började tussa hö i boxen. Vi var alltså helt inställda på att "Jaha nu går det inte länge till alltså" 😭.

Då vi inte vill att han ska få lida sin sista tid ville vi kolla honom nu direkt och se vart vi befinner oss eftersom det kan bli lite meckigt med bara två hästar, krävs lite planering om det ska klaffa med en ny häst... Men faktum var att han såg riktigt bra ut i munnen. Han har två tänder som börjar plana ut och som är på sista versen, vilket inte är konstigt med hans ålder men i övrigt var han väldigt fin tyckte dom. Så galet skönt, vill ju inte bli av med våran underbara Mozzi 💕

Orlandia då? Sist vi var där, ca 2-3 v sedan blev hon sprutad i princip överallt kändes det som. Knän, hovled och kota fram samt vänster bakknä. Sedan ville veterinären inte fortsätta för att det fick räcka för den gången ✌️😅 Sååå ni kan förstå att jag inte vad så positivt inför denna gång...

Meeeen hon såg fasiken finare ut är någonsin. Trodde hon skulle bjuda på rodeo i longeringen men hon var riktigt lyhörd och fin. Vilade lugnt och fint på steget med så veterinären blev förvånad från sist! Och förstå min förvåning när häst-j**eln inte visar minsta hälta vid böjprov?! Alltså jag var typ beredd på att inte låta de göra böjprov för jag kände att hon kommer aldrig gå igenom ett sånt. Alltså This horse?! Slutar aldrig förvåna mig, så fort det närmar sig "slutet" så rycker hon alltid upp sig. 😂 Ingen är gladare än mig såklart 😍! Hon är en fantastisk häst och jag vill aldrig förlora henne, jag VET att hon är värd att slit och pengar! 

Ja så helt plötsligt får jag fortsätta med vår rehab- träning och börja jobba henne med sadel för att om några veckor börja sitta på henne lite smått. Vi bestämde att inte behandla något idag eftersom det inte fanns någon hälta alls kvar så vi ska tillbaka om 3 v för att se hur hon tar sig med mer belastning. Spännande, eller hur? 🙊

Vet att jag inte borde vara såhär glad för det säger ingenting egentligen men jag är bara så pepp på att kunna få jobba henne mer och lägga in lite galopp utan att vara livrädd för att benen ska gå av på henne 😂 Wihooo nu kör vi!! 💪😃


Lilla pensionären! Still going strong 😍
Min älskade Olle-Lisa! 💕

2017

Hej allesammans,


Det var inte igår. 🤔 
Senaste bloggposten var 1,5 år sedan och samtidigt när jag läser det känns det som igår. Åren som gått har varit så otroligt händelserika och tyvärr inte endast med goda förlopp. Jag har mött mina värsta fiender under denna tid och tagit mig över och genom saker som jag inte kunnat föreställa mig i mitt tidigare liv.

Jag har varit vilsen och tappat bort mig själv fler gånger än jag kan räkna till känns det som men har nu påbörjat en väg som vad jag känner är den bästa resan någonsin och som kommer göra mig till den människa jag verkligen är och som jag kan stå för igenom hela min jäkla kropp. Det är min förhoppning i varje fall och anledningen till att jag skriver detta, nu, är för att jag saknar att kunna gå in och läsa, mina tankar, resonemang och kunna minnas hur mitt liv var. Tid får en att förlora reson och jag vill kunna se tillbaka på något äkta. Om ni förstår hur jag menar...

I och med att man växer och utvecklas för var dag som går så är det otroligt givande att kunna gå tillbaka och minnas hur man faktiskt var, samt kunna läsa om det vardagliga. Det man tar för givet nu är något man kan sakna och minnas med glädje om några år. 

Den här bloggen var lite som en dagbok för mig och även om jag inte skrivit så privat så kan jag ändå känna exakt hur jag mår när jag sitter där och skriver min bloggpost för sisådär 2 år sedan. Det vill jag ta tillbaka och ni får mer än gärna följa mig, jag är glad om jag kan skänka någon en tankeställare eller ett tips om livet och jag tar tacksamt emot era! 

Jag ska utveckla mig men detta blir en kort introduktion. Jag skulle kunna skriva en bok om det passerade året och jag ska uppdatera er om Orlandia men det kräver tid och tålamod att få ihop allting på ett acceptabelt sätt...😂

Summa av summarum: Orlandia är diagnostiserad med kissing spines där tornutskotten är sammanväxta på två ställen. Det är där jag utgår från nu och hoppas att tillsammans med veterinär och terapeuter kunna hitta ett liv där hon kan fungera och få den stimulans och fysisk rörelse som hon behöver. Om ni inte förstått det innan så gör jag allt för den lilla hästen. 💕 

To be continued...


Picturetime!

 
 
 

RSS 2.0