Skrittade fram henne igår och kände bara uhhhh jag orkar inte för hon kändes helt död då med! Men sån tur var så va en av mina stall "kompisar" där och longerade sin häst och vi diskuterade hur jag upplevde henne och vad som var problemet så jag fick korta upp henne och visa "vad som händer". Hon förklarade då för mig att hon gick redan i typ ökad skritt och kunde omöjligt gå fortare( känns helt slowmotion iaf för mig) men eftersom jag är van vid cora "skritt" där det taktas hela tiden och går i typ 150 så är det vad jag har fått för mig är skritt och vad jag tror att Orlandia ska kännas som med. Men det går lix inte bra, så bara  genom att ändra min sinnesstämning och chilla istället så kom hon fram och bjöd direkt när jag slutade va på henne att gå fortare hela tiden... Haha asså man känner sig så dum!! 

Så jag satt mest där mest och kunde glida med, och hon stannade aldrig fast det verkligen känns som hon ska få motorstopp hela tiden men det händer inte! Så bara jag som får vänja mig vis det här längre mer rekaxade gångarterna - och det är nice! För man hinner verkligen med att göra allt man vill och allt händer inte så fort som när man red cora där man knappt hinner tänka innan man genomfört en skänkelvikning ex vis! 

Så jag red runt fyrkanten i trav, flyttade in två steg, rakställde två steg, flytta två till, rak, flytta in istället två steg och man får tag på dem så fint med sånna övningar. Travade av henne på en stor 8-volt och hon var såååå fin! Kunde lägga henne i en lägre och djupare form och bara jag la till innerskänkeln så runda hon sig och man kände hur hela ryggen kom upp! Fina fina strumpan förlåt att du har en så dålig ryttare!! Men nu hoppas jag att vi härifrån ska hitta varandra bättre och jag känner mig äntligen lite motiverad till att rida på banan igen =D