Det var hur som helst så coolt att se. De får igenom saker bara genom handpåläggning och få igång energin i kroppen. Kort förklarat att man har stopp på vissa ställen i kroppen och genom detta sätt så får man igång energiflödet i kroppen och på så sätt läker det ut sig självt. Vad de än gjorde så hjälpte det. Innan kunde hon inte stå på båda bakbenen samtidigt utan bytte ben hela tiden att hänga sig på och när jag verkligen försökte få henne att stå på både så kicka hon.... Därav min oro...

Hon hade lite spänningar i halsen och ryggen som de släppte på. Var så häftigt när hon hitta en kota som var sned i ryggen. Hon höll bara händerna på ryggen, sedan röck hästen till och så ba; så nu är hon rak igen! 

Och det var hon, högra skinkan på henne var så jäkla sned innan, syntes hur tydligt som helst bakifrån och nu ser hon helt normal ut om man jämför! De bekräftade även att hon var sned i bäckenet vilket jag var rätt säker på sedan innan. Ska bli spännande att se om jag märket någon skillnad när jag hoppar upp sen! 

Det var två tjejer med och kollade på Olle idag. Den ena kunde få bilder och nästan prata med henne. Hon berättade att Orlandia kände sig ängslig, att hon inte trivdes med sina hagkompisar för att en av dem var speciellt "elak". Hon fick "ont" i magen av att vara där och ville ha en kompis som hon kan klia sig med och så. Sedan frågade hon om hon hade svårt att svälja ibland, vilket jag inte har en aning om. Hon fortsatt berätta att hon fick upp bilder från hennes förlossning. Att det var traumatiskt för att hinnan som hon omgavs av när hon föddes inte spräcktes direkt så hon fick ingen luft, när hon försökte andas in så drog hon inte det i lungorna och i näsan. Hon sa att detta påverkade henne även idag och att hon ibland kan återgå till det stadiet med oro. Orlandia har ett väldigt speciellt ljud hon gör, hon drar typ tungan genom läpparna så blir det ett superkonstigt ljud. Då sa den ena tjejen när hon hörde Olle göra det här ljudet att det är så föl och kor låter när de tar första andetagen.... att hon typ lever kvar i något sådant kanske. Olle  gjorde ljuden väldigt utmärkande idag när det blev jobbigt, när de försökte släppa spänningar i nacken och baktill. 

Alltså det är sjukt men det var mycket som jag fick bekräftat idag och det är saker de inte har en aning om. Det är lite sjukt. Men jag har absolut fått upp ögonen lite till angående min häst. Hon tyckte jag var på rätt spår iaf med Orlandia och att jag hade mer koll än vad jag kanske trodde själv. Juste jag frågade även om hon kunde känna hur olle mår nu, rent allmänt. Hon sa att hon får känslan av att hon är glad, hon trivs utom bristen på någon riktigt kompis och att hon inte har så mycket smärta mer och att det inte spelade så stor roll med de saker hon hade i kroppen nu för i sinnet kände hon sig pigg och glad. 

Min stackars lilla häst vad du fått vara med om...❤ Svårt att få ner allt i skrift och jag vet att det låter supertöntigt men så väl som jag ändå känner och kan min häst så var det sjuk skillnad på innan och efter de hade gått igenom henne... tror detta kan bli riktigt bra med besök hos Linda snart också ☺