Ont i hjärtat idag när man vet att dagen man fruktat står på tröskeln. Imorgon när jag kommer hem så kommer han inte stå där längre. Så surrealistisk känsla. Försöker att stanna vid tacksamhet och glädjas för all tid som vi fått. Men en slags sorg bränner ändå i halsen och bakom ögonen över att inte få honom hos sig längre.

Tack för allt älskade ponny-fluff.

Du kommer alltid bli ihågkommen med ett leende på läpparna hos oss som älskar dig djupt 💕